Istider och fler hockeyspelare

Sunderby hockey är en förening som verkligen ser framtiden med tillförsikt. Intresset är stort i det flesta årgångarna och många spelare/föräldrar börjar se att vi har en bra verksamhet i byn. Vi har nyligen startat ett J18-lag och i horisonten ser vi uppstart av J20-lag och rena flicklag. Föräldrar gör ett fantastiskt jobb både som tränare, ledare, lagledare, sponsorer samt att man bidrar med positiv energi. Nu har vi fått igång ett gym som i dagsläget nyttjas av de äldre hockeylagen samt damlaget i fotbollen. Detta har gjort det möjligt för ungdomarna/vuxna i byn att tävla på samma villkor som barnen har i sin verksamhet inne i stan.

Den negativa energin att hockeyn stjäl utövare från de andra sporterna tycker jag börjar suddas ut. Mångsidighet är viktigt om man vill göra framsteg i en specifik idrott och hur får man då den, jo genom att träna och utöva flera idrotter samtidigt. När man tittar på de riktigt stora spelarna så har de flesta en gemensam nämnare, de har relativt länge i sin karriär fortsatt att träna i fler än en idrott. 

Att starta ett lag i juniorålder kräver en investering på 500.000 - 1.000.000kr/år. Det är summor som ingen förening har liggande, utan det krävs ett hårt jobb för att få ihop till en sådan verksamhet. Det är viktigt att man har ett tydliga mål och ramar för ett nystartat lag, detta för att alla inblandade skall förstår hur mycket tid och kraft som krävs för att genomföra en säsong. 

Att starta ett J-18 lag ger mycket till många, de yngre lagen har någonting att se upp till. Möjligheten att fortsätta sin karriär nära hemmet finns. Vi ger många ungdomar möjlighet att spela hockey även om man inte blir uttagen till NIU och då även kan göra det på "hemmaplan". Möjligheten att söka till LIU (lokala hockeygym) har också skapats utifrån våran nya satsning. Vi försöker att göra våran J-18 verksamhet så seriös som det bara går, allt för att ge dem som vill fortsätta sin satsning som hockeyspelare ett alternativ till elitlagen.

Det är lätt att åsikter om hur de "stora" lagen sköter sin verksamhet, men när man väl sitter i samma båt så märker man att det inte är så enkelt när man väl är där.. frågor som ofta poppar upp är: 

* Är vi redo för det här
* Kan vi stå för det vi har lovat
* Har vi tagit bra beslut, ändrar vi dem, vad händer då 
* Vad händer om vi blir för många spelar som är intresserade att vara med
* Har vi ekonomi för att starta flera lag, håller det i längden

Jag har starka åsikter om uttagningen som elitföreningarna gör vid u-16 åldern. Jag tycker att den bör göras inför J-18 uttagningen (NIU), på det sättet skulle vi få behålla många flera ungdomar inom hockey. Men, jag har lärt mig under min korta tid inom hockeyn att det alltid finns orsaker bakom alla beslut. Trots det så tror jag att dessa orsaker borde gå att överväga att förbise.

Hur gör vi för att kunna starta ytterligare lag (j-20 och flicklag). Vi behöver locka ungdomar att börja spela hockey i våran populära TKH (tre-kronors hockeyskola). För att locka fler flickor så har vi gjort undersökningar om hur andra föreningar går tillväga. Många delar in sin hockeyskola i pojk och flickgrupper, vid senare tillfällen så får man bilda sig en uppfattning om vad som funkar för den specifika gruppen. Egna flicklag eller mixade lag. För att kunna starta ett j-20 lag så krävs en fungerande j-18 verksamhet, en god ekonomi och planläggning samt spelare som är intresserade av att spela sina sista juniorår i våran verksamhet. Ett mål är sedan att dessa spelare skall övergå till vårat eget a-lag, men har vi inte möjlighet att erbjuda nog hög nivå på våran a-lagsverksamhet så gör vi allt för att hitta andra lag att spela i. Vad är det som är absolut svåraste med att utveckla en hockeyförening? JO, istider. I Sunderbyn har vi inte nog med istider för att kunna ha fler lag. Många tänker att ni har ju så många haller i Luleå så det borde räcka, men det finns många problem med ishallarna i vårat närområde.

1. Många vill spela hockey i Luleå kommun.
2. Vissa tider är väldigt svåra att nyttja till träningstider
- yngre lag har tränare som jobbar och har svårt att ta sig lös till de tidigare tiderna
- äldre lag som har spelare utan körkort är väldigt beroende av föräldrar som måste kunna skjutsa samt att man slutar skolan sena tider vissa dagar. När man tränar dubbla pass 4-dagar i veckan så krävs det att man har någon timme över för läxläsning.
3. Alternativa ytor
- det är svårt att dela rinken när man har stora kullar
- det finns inga gräsytor som man kan träna på (som det finns i fotbollen), väldigt få konstfrusna utomhusrinkar eller utomhusrinkar över huvudtaget
4. Elitlag. Vi är väldigt duktiga på både herr och damsidan vilket gör att det går åt många av de bättre tider till den verksamheten och dess äldre ungdomsverksamhet
5. Det finns fler idrotter än ishockey som nyttjar ishallarna (vilket inte är någonting negativt)
6. Idrotten har satt specifika datum där vinteridrotterna har sin period och sommaridrotterna har sin period. Detta är i sig någonting som är vettigt men det är nya tider nu när hockeyn runt om i Sverige inte tar så långt sommarlov som vi "tvingas" göra här i norr. I stället för att samarbeta idrotterna emellan så börjar det nu istället dyka upp privata aktörer som många barn väljer att träna med när den vanliga verksamheten är stängd. I Sunderbyn har vi en bra verksamhet där den "aktiva" idrotten alltid har företräde, men dörren stängs inte helt för andra idrotter. Om man tar exemplet med en pojken som älskar fotboll, han tränar ingenting annat och när hockeysäsongen startar (ca 15 September) så får inte fotbollen träna utan denna pojke blir tvingad att vänta med sin träning till någon gång i Mars, det känns inte alls modernt.

Så, isytor behövs. Vi gör allt vi kan för att få till en till isyta i Sunderbyn.     /Patrik, Ordförande SSK hockey.

Se denna härliga video...